Syfte och mål med Idrotts-Orden och medlemskap:

När Wilhelm Friberg, ÖIS-grundaren funderar över den nya idrottsrörelsens framtid och ansvar, känner han att idrottsrörelsen inte bara borde ta sig an det uppväxande släktets fysiska fostran.

De unga idrottarna borde också klara av att leva som dugliga och ansvarskännande medborgare i ett hårt och föränderligt samhälle.

Den 29-årige Wilhelm Friberg, som är en handlingens man, kallar samman sina ÖIS-ynglingar och lägger fram sina idéer och föreslår bildandet av ett ordenssällskap. Hans tankar och förslag accepteras av de närvarande och Idrotts-Orden bildas.

De bärande idéerna i Orden om hur god idrott skall bedrivas kan uttryckas på följande sätt:

    -        att stimulera inte bara fysisk fostran utan              även kulturell och andlig dito

    -        att fysisk fostran skall paras med själens                  fostran

    -        att dana goda karaktärer med ideella                        värderingar

    -        att dessa goda karaktärer ger nyttiga och                ansvarskännande samhällsmedborgare

I valspråket – MENS SANA IN COPORE SANO – en sund själ i en sund kropp, sammanfattas tankarna om att ” i Orden samla män, för vilka idrotter är medlet men ej målet.”

I Idrotts-Ordens grundlag återkommer detta i § 2, som reglerar krav på den som söker inträde. Så här står det: ”En persons samhällsställning får inte avgöra för hans intagande i Orden. Inte heller får idrottsliga meriter eller visat intresse för idrott ensamt vara bestämmande härför. Han skall även ha gjort sig känd som en karaktärsfast och ansvarstagande medmänniska.”

Vid Wilhelm Fribergs död, 1932, slopades kravet på medlemskap i ÖIS för inträde i Orden. Beslutet formulerades så att Idrotts-Orden skall vara öppen för alla oförvitliga personer med intresse för idrott. Då slogs det fast att: ”Idrotts-Orden inte är en till andra konkurrerande sammanslutning, den är ett komplement där idrottsfolket kan få avkoppling och inspiration.”